Hur vet man att en avokado är mogen?
Det är en fråga jag har ställt mig så många gånger. Samtliga av gångerna har jag samtidigt stått på skakiga ben och vettskrämt stirrat på ett berg av avokados vid frukt- och gröntdisken. Någon gång frågade jag en vän den frågan, och fick svaret att man, genom att klämma på dem, på något sätt kunde avgöra det. Hur kommer jag inte ihåg längre. Men det spelar inte så mycket roll. Att just stå och klämma sig igenom det där berget av avokados är inget jag är sugen på att göra.
Generellt så hatar jag att gå in på en mataffär. Jag tror aldrig jag har gått ut från en Ica eller Coop m.m. utan att vara helt kallsvettig med livslusten nära noll. Min besökstid på en mataffär ligger också alltid i snitt på sådär en halvtimme. Hur förstår jag inte. En stund försökte jag lösa mina ICA-problem genom att gå dit en tid när jag tänkte att ingen annan skulle vara där. Det är ju oftast det som är problemet med matbutikerna. Alla människorna. Likt hur Jan Emanuel en gång sa (när vapenlagarna diskuterades) att: “Det är människor som är farliga – inte vapen”, så vill jag mena att “Det är människor som är hemska – inte matbutikerna”. I vilket fall som helst så gick jag då till min lokala ICA vid 9 på morgonen, en tisdag eller något sådant, med stora förhoppningar på att slippa kallsvetten. Tyvärr visade det sig dock att klockan 9 en helt vanlig tisdag var prime-time för pensionärerna. Kallsvetten och febern har aldrig varit större hos mig.
Det här var ungefär under samma period som jag köpte ett årskort på Skansen (om ni inte redan förstått det så var jag arbetslös under denna period). Jag kan nog satsa min fortfarande friska vänstra njure på att jag är den yngsta som någonsin ägt ett årskort på Skansen. Dit gick jag i alla fall ofta. Alltså väldigt ofta. Oroande ofta. Oftast var jag där på vardagar. För att komma bort från allt och alla. Även då visade det sig dock att pensionärerna skulle bli min nemesis N.1 . De kryllade överallt.
ivan curtis 